Samhället Hofors Utveckling

Glöm inte att

gilla oss på Facebook

HOFORS

Hembygdsgård

Hembygdens år - 2016

SAMHÄLLET HOFORS UTVECKLING

- De senaste 150 åren

 

Hämtat från Hofors Hembygdsföreningens arkiv.

 

 

Första gången Hofors framträder i en offentlig skrift var år 1545. Denna skrift är en skattelängd, som bland Torsåkersborna upptar en ”Erics i Hoffors”. Namnet Hofors antages från början ha betytt forsen eller forsarna i ån vid Hosjön. Ordet ho ”vattenho” anses betyda sjön som i något avseende liknar en ho.

 

Nästa gång vi i offentliga källor möter namnet Hofors är i skattelängden för den speciella skatt”Älvsborgs lösen av år 1571”som Sverige hade att betala till Danmark enligt villkoren i freden i Stettin år 1570. Enligt denna skattelängd bodde då i Hofors bonden Olof Ersson, som ägde 5 mark koppar,3 kor och 8 getter, får och svin. Han skattade 4 mark och 1 ½ öre och gav

 

I kyrkotionde en fjärding ”31,4 liter” korn. En ko var då värd 10 mark, getter, får och svin 1 ¼ mark per styck. Hans hela förmögenhet var således 45 mark, och han betalade alltså 10% i skatt.

 

I 1582 års jordabalk återkomer Olof Ersson som nu äger ett halvt skattehemman eller 2 öresland, dvs. en fastighetsyta för vilket han hade att betala 2 öre i avrand.”Avrand är lika med den årliga avgift som en landbo hade att betala till jordägaren, i detta fallet Kronan.”

 

År 1612 bestod Hofors av två halva skattehemman, som brukades av Anders Jansson och Mats Svensson. Det är ovisst om dessa bönder ännu börjat ägna sig åt bergshantering, men vid början av 1630-talet fanns det en hytta och en bergshammare vid Hofors. Böndersnas nya verksamhet avtecknar sig i 1638 års jordebok, där det står antecknat, att deras årliga skatt skulle betalas i stångjärn.

 

Älvsborgs lösen utbetalades också enligt villkoren i Knäredsfreden åren 1613-18. denna skattelängd omtalar att Anders Jansson hade en piga i sin tjänst och att han skattade 2 ½ daler och att Mats Svensson hade en dräng och en piga i sin tjänst och betalade 3 ½ daler i skatt. Hela befolkningen i Hofors bestod då av 10-15 personer. I samma skattelängd nämns också en nybyggare som bodde i Hofors norra del, nämligen ”Lasse vid Hyenden” som hade en dräng och en piga och skattade 3 ½ daler.

 

År 1624 så finns en boskapslängd som omtalar att i Hofors bor en Erick Andersson, som äger 2 hästar, 7 kor, 1 stut, 1 kviga, 8 getter och 1 svin och att han till utsäde har 1 ½ spann ” dvs.6 fjärdingar eller 190 liter” spannmål. Av kreatursbeståndet att döma var han tämligen välbergad.

Vidare bodde i Hofors Erick Benktsson och Olof Mattsson och vid Tolven Lars Finne, troligen den förut nämnde Lars vid Hyendan.

 I mantalslängden för Torsåker av år 1642 finns dessa 3 familjer, nämligen Erick Andersson med hustru och en son, Erick Benktsson med en piga och Olof Mattsson med hustru, en son och en dotter. Vid tolven finns nu en Per Jönsson med hustru och Per Larsson med hustru. Den senare är sannorlikt son till Lars Finne.

 

År 1645 fanns i Hofors ” en svänsk masugn och en hammare med en härd” som brukades av bergsmän. Sin malm tog de från Nyängsgruvan en halv mil därifrån. Hammaren var belägen i en ”skön” ström och vid samma damm fanns masugnen. I masugnen blåstes det sexton veckor årligen men hammaren kunde gå nio månader. Hammarmärket var ett H. De båda bergsmännen Erick Andersson och Olof Mattsson skattade tillsammans 4 lispund stångjärn eller 34 kilo.

 

Enligt 1650 års mantalslängd har nu Erich Andersson ytterligare en son och en dotter, Erick Bengtsson har en ny hustru, en son och en dotter och Olof Mattsson har hustru, en son, en dräng och en piga –hans dotter har tydligen avlidit. Hofors befolkning var således år 1650 14 personer som tillhörde mantalssatta hemman och dessutom fanns väl förmodligen några av de tre böndernas föräldrar eller svärföräldrar boende hos dem men ej upptagna i mantalslängden. Vid Tolven fanns samtidigt Per Jönsson, som nu städslat en piga och en Mårten Larsson, sannolikt en bror till förut nämnde Per Larsson och dessutom kanske några äldre människor.

 

År 1662 visar mantalslängden för Hofors fortfarande Erick Andersson med hustru, en son, en dotter och två pigor, Olof Mattsson med hustru, tre söner, en sonhustru, en måg och en piga samt Joen Matsson med hustru och en piga.

 

År 1672 förekommer en Erick Benktsson, som skänkt 5 daler ”för kronan” vilket betyder att antingen han själv eller en dotter gifter sig och 1680 och 1682 kallar han sig ”corperal”. En soldat Erick Andersson nämns också 1658.

 

I 1683 års mantalslängd finns bergsman Joen Ersson, som är son till den år 1671 avlidne Erick Andersson och efter honom övertagit hemmanet Hofors 2. Joen Ersson hade hustru, en dotter och en dräng. Vidare finns Erick Olsson, en son till Olof Mattsson, med sonhustru och en dräng samt en Lars Hansson. Erick Ersson hade dött 1670 och sedan 1662 hade också en Jöns Bengtsson och en Olof Olsson funnits. I Tolfsbyn fanns fortfarande Mårten Larssons hustru, en son och en dotter, en Matts Isacsson med hustru och en dräng samt en Per Isacsson med hustru.

 

1670-talet blev ett betydelsefullt decennium för Hofors. Då börjar nämligen som synes utsocknes och mäktiga personer intressera sig för naturtillgångarna och de små anläggningarna i Hofors. Robert Petres son Wellam var den man vars förtjänst det blev att det lilla Hofors började utvecklas till ett järnbruk. Hans namn förekommer för första gången i en offentlig handling här i trakten den 17 september 1677, nämligen i ett bergsmansprotokoll från Torsåker. Där står på ett ställe ” bookhållaren vid Stora Kopparberg Bengt Andersson lät insiunera en hammarsmed Finn Olas obligation på en summa penningar af 88 daler 21 öre kopparmynt, hwilken mons Wellam Perry lofwade contentera så framt smeden undfår sitt pass utaf bemälde bookhållare”. Han nämns också samma år i kyrkans räkenskapsbok, då han skänkt 5 daler till kyrkan.

På hemmanet 3 nämns år 1676 ”att det var fattigt på åker och äng, av kreatur fanns tre hästar, fyra kor och några kalvar och för fisket i Lill Gösken ägde gården en snipa och tredjedelen i en skötbåt. Dess största rikedom var emellertid att söka på annat håll, nämligen i delägarskapet i hyttan och hammaren, i gruvan och i skogen. Själva hammaren var belägen endast ett bösskotts håll från masugnen och strömmen var fortfarande mycket vacker och hade ett gott fall med vatten från sjöarna Hyen och Hinsen.

 

I ett kontrakt av den 1 september 1693 bekräftar sinsemellan Wellam Petre, Joen Ersson och Hans Joensson att Petre äger tre fjärdedelar i ”dehen härd som nu uppe står” och de andra två tillsammans en fjärdedel och att de två fick smida vardera 30 skeppund årligen. Totalt var alltså smidesrätten 240 skeppspund, dvs. c:a 36 ton.

 

Den 14 maj 1694 hade bergsmännen i Torsåker vaknat till liv och inkommer med en jämmerlig protestskrivelse till bergmästaren via bruksförvaltaren på Stora Kopparberget Harald Lybeck.

De blev väl överrumplade på bergstinget sommaren innan, då Petre anmälde att han sökt tillstånd att få uppföra en ny hammare.

 

På Stenklyftes karta av 1693 visas en å mellan sjöarna Tolven och Hosjön men på hans karta av år 1700 har han ritat en sjö eller en damm där Hammardammen nu ligger. Förmodligen uppfördes dammen år 1695, då den nya härden anlades. Vid samma fall byggdes sedan också en kvarn på västra sidan av strömmen och den lilla gula gården som idag ligger så idylliskt på en udde i sjön var förmodligen mjölnarbostad.

 

I jordaboken för Torsåker av år 1700 så finner man att Joen Ersson fortfarande bebor sitt hemman om 1 1/2 öresland och att det fortfarande bara sås 1 ½ spann, att samma gäller för Hans Joensson på hemmanet nr.1 och att Lars Olofsson bebor hemman nr.3 om ett öresland, tidigare ägt av Erick Bengtsson, och att man på det sår en spann. Någon antydan om att hemman nr. 3 skulle ägas av Petre finns således ej. Kan det vara så att det som Petre skaffade sig 1676 eller 1680 var hemmanets del i masugn, hammare och gruva enbart eller också var det så att de som bebodde hemmanet var sk. Landbönder dvs. arrendatorer. Mellan 1683 och 1700 har dessutom i olika skrifter påträffats namn på personer i Hofors som Karl Hansson 1686, smeden Hindrik Hansson 1701,landbonden Carl Olsson 1701,korpralen Olof Skrika 1686, Anders Bengtsson 1687 och bruksskrivaren Henrik Brinck 1691-97.

 

I Tolvsbyn fanns vid samma tid Per Isacsson som bebor Per Larssons hemman om ett öresland samt vidare Mats Isacsson och Lars Mårtensson och dessutom en hustru Kierstin och en Isac Persson.

 

Enligt Torsåkers husförhörslängd för åren 1703-1710 bestod Hofors befolkning vid den tiden av följande hushåll:

 

Bergsmannen Hans Joensson med sin hustru Anna,

Sonen Erik Hansson med sin hustru Margeta,

Drängen Anders Andersson med sin hustru Anna och dottern Marit,

Hans Joenssons mor Elin Joensdotter 1616-1708 och hans svärfar Mathes Ersson 1631-1711.

 

Masungsmästaren Anders Ericksson med sin hustru Margeta

Sonen Erick

Dottern Brijta

Pigan Kierstin

 

Mats Erickssonmed sin hustru Karin

Sonen Oloff

Sonen Erick

Pigan Annika

Bengt Joensson- förmodligen måg i huset- med sin hustru Anna

 

Bergsman Joen Ersson 1649-1710 med sin hustru Anna Andersdotter 1645-1712

Dottern Margeta 1671-1718, gift med Anders Bengtsson 1658-1736 från Benktersläkten i Barkhyttan ”som förresten kan härledas tillbaka till 1470-talet”

Dottern Brita, gift med korporalen Olof Skrika

Dottern Anna 1676-1740, gift med Bengt Bengtsson 1651-1732, som också var från Bengtersläktet i Barkhyttan

Dottern Ingeborg 1678-1701

Sonen Erick Joensson, som var soldat

Dottern Malin, gift 1705 med soldaten Matts Ersson-lo i Österhästbo

Dottern Sara 1681-1738, som 1707 gifte sig med Bengt Bengtsson i Barkhyttan,som var en son i ett tidigare äktenskap till den Bengt Bengtsson, som systern Anna var gift med, ” Systern Anna blev alltså styvmor till Sara” Sara gifte om sig år 1711 med Isak Matsson i Tolven.

 

Erick Danielsson med sin hustru Anna

Sonen Daniel

Sonen Oloff

Drängen Hans

Pigan Karin

 

Bokhållaren Nils Hedman med sin första hustru Christina Lemoin från Tjärnäs

Dottern Maria

Dottern Helena

Dottern Elisabeth

Dottern Christina

Sonen Gabriel

Nils Hedmans syster Margeta

 

Smeden Olof Olofsson med familj

 

Korporalen Erick Bengtsson

 

Smeden Henrik Bengtsson

 

Hammarsmeden Pär Andersson med familj

 

Sammanlagt omfattade Hofors befolkning enligt husförhörslängden ungefär 60 personer. Jämför man emellertid sedan med den första bevarade ”Registraturen öfer Hoofors Bruks Book för anno 1707” finner man att det förutom de i husförhörslängden antecknade fanns följande personer i Hofors det året, nämligen

”Gambla Anders Olofsson, Anders Mattsson, unga Hans Hansson, Jöns Hansson,Nils Amundsson hammarsmed,Olof Persson, Hindrik Hindriksson, Per Olofsson, Per Persson, hammarsmedsmästaren Anders Olofsson, hammarsmed Olof Nilsson, Swen Jönsson och Johan Olofsson.”

 

I Tolvens by hade också befolkningen ökat och omfattade enligt samma husförhörslängd följande hushåll.

Lars Mårtensson med sin hustru Brijta och pigorna Karin och Annika.

Erik Persson med sin hustru Brita och döttrarna Ella och Anna.

Mats Isaksson med sin hustru Kierstin, sönerna Olof och Isak och döttrarna Annika och kierstin samt sonen Olofs hustru Sara och deras son Erick.

Pär Isaksson med sin hustru Margeta, sönerna Isak, Hindrik och Anders, dottern Brita samt sonens Isaks hustru Anna och drängen Anders Persson.

Olof Mårtensson med sin hustru Karin och dottern Karin.

Byns hela befolkning bestod således av 27 personer. Vidars fanns i byarna Böle och Bergvisarbo bönderna Hans Andersson respektive Lars Persson med familjer.Vad som alltså sedermera kom att räknas till Hofors socken omfattade under 1700-talets första decennium en befolkning på ungefär 125 personer.

 

 

SKRIV UT DEN HÄR TEXTEN


HOFORS HEMBYGDSFÖRENING | Storgatan 13 , 813 30 Hofors | info@hoforshembygdsforening.se | Tfn: 0290-246 10

 

Copyright © Hofors hembygdsförening 2018