Hon var delaktig i en rad olika utredningar, kommittéer och föreningar både i Sverige och internationellt.
Kerstin Hesselgren kämpade vid sidan
av kvinnofrågan bl a för:
• Lika lön för lika arbete
• Bättre villkor vid nattarbete
• Mödravård
• Ändring av lösdrivarlagen
• Fredsfrågor
• Ett mera naturnära jordbruk
• Bättre hygien
• Rätt till abort och preventivmedel
Social och trivsam
Det djupa sociala intresset och medkänsla och förståelse för
andra människor var hennes starka sida. Humor och charm
hade hon också och det gjorde att hon lätt kom överens
med både män och kvinnor från olika håll.
Alva Myrdal, politiker sade:
”Men något bör skrivas om hur ljuvlig Kerstin Hesselgren var, vilken solig människa. Hur hon välkomnade allt nytt och
var så uppmuntrande full av företagsamhet.”
Hon bedrev en kampanj för inrättande av en bostadsinspektion och
denna var kanske hennes första uppror mot gamla förlegade värderingar av kvinnlig arbetskraft:
”Jag vill se, hur en husmor skall med tålamod lyssna till en
hälsopolis, som kommer med råd angående den ena eller andra detaljen i bostaden. Hon skulle möjligen höra på med ett
öfverseende småleende, därest hon inte bad honom dra åt skogen och inte lägga sig i saker, som han inte begrep. Bostadsinspektionen är en kvinnornas sak!”
Kerstin Hesselgren och Alva Myrdal
I jungfrutalet 22 mars 1922 yrkade hon
på 50 kronors löneförhöjning om året
till barnmorskorna, vilket gick igenom.
Kerstin fick medaljen, Illis Quorum, för sitt samhällsarbete.
Hennes brinnande låga
Hon brann för rättvisa, sociala frågor och
kvinnofrågor och blev 1919 utsedd till
delegat i Internationella Arbetsorganis-
ationen innan hon som 50-åring trädde in som första kvinnan i riksdagens första kammare 1922.
Elisabeth Tamm, Nelly Thüring, Bertha
Wellin och Agda Östlund trädde samma år
in i andra kammaren.
"De tappra fem."